Självförtroend

Jobbar lite i dag igen då. Eller lite??!!! Det är ganska mycket nu faktiskt. Kommer INTE börja det nya året utvilad, så mycket kan jag lova. Söker jobb för brinnande livet, vore kul att jobba för en arbetsgivare som uppskattar ens arbete. Men det är ju jag och typ 100 miljoner till som slåss om samma jobb. *OK en LÄTT överdrift, men det är MÅNGA mer än jag* Grejen är att jag verkligen vet vad jag vill jobba med, men har inte orken att börjar plugga nu. Kanske för att jag inte tror att jag är så pass jävla smart att jag skulle klara av det. Mentalt blond typ...... Självförtroendet på topp??!! ABSOLUT!!!! Jag saknar den jag en gång var,herregud JAG skulle ERÖVRA världen ju. Det jag inte inte kunde var inte värt att kunna. Stöddigt??!! Ja, absolut men jag hade ett självförtroende. Jag trodde på mig själv. Bit för bit har jag tappat det. Och nu??!! Jag hittar inte ens spillrorna av det. Tror inte det finns ens en lite smula kvar. Folk som inte känner mig tar mig för självsäker, jo men tjena. Vart har jag hamnat? I ett fack där jag faktiskt inte vill vara. Jag vill gå ut med mina vänner, skratta och ha kul. När gjorde jag det senast?? Jag vill ha tillbaka mitt självsäkra sätt jag hade som 19 åring och min kropp.... Jag vill kunna se mig i spegeln och tycka att jag faktiskt gör något bra, jag vill börja tycka om mig själv igen. Så hur gör man det?! Kommer jag bli lyckligare 150 kilo senare *ok ytterligare en lätt överdrift* ? vad tar det för att man ska få tillbaka sitt självförtroende? En "vän" sa en gång till mig och en annan kompis "Om ni bara gick ner en 20-30 kilo så skulle ni nog se ganska bra ut", DET är flera år sen detta sades men det ligger kvar i mitt bakhuvud. Är det så? Skulle jag kanske bli lyckligare då? Men hey, detta är jag!! Med alla mina fel och brister. Jag är ingen skönhet, jag är faktiskt inte vidare smart heller så modell eller nobel pristagare kan jag glömma att bli. Men visst måste väl JAG vara unik på mitt eget sätt??!! Jag hoppas och tror det. Jag är unik för mina barn, för jag är deras mamma. Jag är unik för min man för jag är hans fru. Men räcker det? Jag önskar jag kunde vara unik för mig. Kommer jag bli unik för mig själv om jag blir smal??!! (Smart kommer jag nog aldrig att kunna bli,det har tagit mig 33 år att komma på det.)

Tåls att grubbla vidare på. Blir nog inte klokare för att jag sitter här.

Ses och hörs

Kram till den som behöver.