har läst.....

en massa bloggar och sett en underbar video nu i kväll och inte gjort annat än å gråtit tror jag..... Kan inte förstå att det finns visa människor som väljer bort sina barn, eller inte låter sitt barn träffa den andra föräldern. Jag lider med barnen, jag lider med de berörda föräldrarna, så olika situationer men ändå så lika för det enda de vill är sitt/sina barns allra bästa. Hur kan man som den ena föräldern utsätta sina barn för lidande? Medvetet? kan man då säga att man gjort allt för sina barn? När man medvetet sårar dom? Och dessa personer ska kalla sig mamma eller pappa??!!! Jag skulle aldrig kunna lämna min barn, jag skulle aldrig kunna ta i från mina barn sin pappa. Båda föräldrarna behövs i barnens liv. Och bara lämna dom??? Då hade jag dött av brustet hjärta. MEN det finns folk som gör så. Hur tänker man då? Kan någon hjälpa mig att förstå?????????
Och sen har vi en väns blogg om att behöva begrava sitt barn...... Spelar ingen roll hur många gånger jag läser den texten, jag vänjer mig aldrig vid den. Gråter lika mycket varje gång. MEN hon bevisar att man faktikst klarar av det. Det är nog den starkaste kvinna jag vet. <3 Lika starkt är det att leva själv med två barn som den ena föräldern så starkt tagit avstånd i från, att skydda och att älska dom för två. <3 Lika starkt är det att slåss för att få tillbaka sitt barn som den ena föräldern har tagit. <3 Jag beundrar er, jag beundrar eran styrka. Och jag hoppas att allt ordnar sig för er <3 Jag går in till mina barn, tittar på dom och önskar att inget ont någonsin ska hända dom. Får en text rad i huvudet från en låt :May you bring love, And may you bring happieness. Be loved in return To the end your days. Now fall of to sleep, I'm not meaning to keep you. I'll just sit for awhile And sing Loo-li,lai-ley..........
För är det inte så, vi har bara våra barn till låns? Och under den tiden så gör vi föräldrar allt för dom, vi lär dom rätt och fel, vi lär dom älska, vi visar att vi alltid kommer finnas där för dom i vått och torrt vad dom än gör så kommer vi alltid älska dom......
Så hur kan man ta ett barn i från en av sina föräldrar och lära det barnet vad som är rätt och fel??? Hur kan man sluta finnas till i ett barns liv och ändå säga att man alltid finns där??? Hur kan man inte låta sitt barn träffa sin mamma/pappa när man bara har dom till låns??? Hur kan man låta bli att träffa sitt barn när man bara har dom till låns????
Ingen av oss vet vad morgondagen har att ge,och skulle vilja se dessa "föräldrar" stå där med rent samvete om olycka är framme.
Hemsk tanke, men det kan hända!!!!!!!!
Usch säger jag bara.......
Men ni mina vänner, ni är starka. Jag beundrar det mod ni har, den styrka som finns inom er. Ni kanske inte alltid ser det själva men ni är starka. <3
Det finns inte mycket jag kan göra för er, men jag tänker på er, jag känner med er. Jag kämpar i det tysta med er. För eran skull och för andra som har det likadant.

Sov gott

http://www.youtube.com/watch?v=4J2lVnT65pw