Mitt liv

God morgon alla glada människor. :D
Två nätter avklarade, två nätter kvar. Jag gör typ bara nätter hela januari. Snacka om osocial ;D

Ledig i natt i alla fall, så i morgon ska jag försöka ta tag i hemmet... OM jag orkar.
Har i alla fall lovat Buddha en låååång promenad i morgon. Fast det är med risk för livet man går ute nu. Buddha har lyckats ramla tre gånger i dag och jag är lite rädd att han kommer skada sig......

Min blogg har blivit som en dagbok för mig, jag vet att folk kan läsa den men jag tänker i alla fall fortsätta skriva om mig. Om jag vad jag tycker/tänker/känner.
Så jag tänker fortsätta med gårdagens inlägg.

Jag känner inte igen mig, jag saknar mig. Eller är det här jag? Har det andra varit en mask?
Har jag förlorat mig själv? Och vart förlorade jag mig?
Känner mig ensam och vilsen i ett främmande liv. Jag har ett bra liv, jag har jobb, tak över huvudet, två underbara barn och en underbar man. vad saknar jag?
Jag känner mig förlorad.
Jag klistrar dit ett leende och går ut bland folk. Jag försöker skämta och vara den jag en gång var, men inombords håller jag på att gå sönder.
Jag önskar ibland att jag fick vara barn igen, utan ansvar och bara vara ett med livet. Fast jag är mitt i livet, jag är en mamma nu med ansvar och som ska sätta grunden för mina pojkar så dom kan växa upp till bara män.
Jag vill bara skrika ut i bland, SE MIG. Men vad är så viktigt med att bli sed???
Är jag egoist?
Börjar jag bli knäpp?
Jag önskar mig absolut inte ett liv utan mia barn. Det är otänkbart.
Jag önskar mig absolut inte ett liv utan mina erfarnheter.
Så vad önskar jag mig då?
Att någon ska se mig, se hur jag egntligen mår?
Näääää, fy faaan.
Då måste jag ta av mig masken.
Och om ingen tycker om vad som döljer sig bakom min mask?
Då kommer jag bli ännu mer ensam.
Jag tror att jag kommer att komma tillbaka.
Jag vet inte när och jag vet inte hur.
Jag hör samma rader om och om igen i mitt huvud, " Säg att du älskar mig"
Men om jag inte älskar mig själv, hur kan jag då begära att någon annan ska älska mig?
Och vill jag att någon ska älska min mask eller personen bakom masken?

I år ska bli det år när jag tänker förändra mitt liv. Jag tänker hitta mig själv, jag tänker försöka lägga bort min mask. Steg för steg.
För JAG är faktikst bra. Jag intalar mig det i alla fall.
Jag hoppas bara att folk jag har runt omkring kommer tycka om den som döljer sig bakom masken. Om dom inte gör det så.... Ja vad ska jag göra åt det? Be dom älska mig?
Nä, jag är här och allting är nu.
Det här är mitt liv, det här är jag.
Sårbar, enkel, och med fruktansvärt dålig självkänsla.
Det roliga är att folk som "känner" säger att dom tycker jag är självsäker....
Det visar ju bara hur bra jag har låtit dom lära känna "mig"
Det kommer bli otäckt att ta av sig masken. Att ställa sig naken framför alla.
Och det kommer vara svårt.
Men jag kommer klara det.
Jag SKA klara det.

Så snälla, säg att du älskar MIG................

Ses och hörs.....